assless

Jag orkar inte ens redovisa veckans vikt. 0 upp i alla fall men mer än så behöver ni inte veta. Det är hur som helst uppenbart att jag inte kommer att uppnå mitt delmål. Jag blev faktiskt så förbannad på mig själv i morse att jag drog på mig träningskläderna och slängde ner löparskorna i väskan innan jag drog till jobbet. Det innebär gymmet så fort jag slutar och ingen återvändo. Att det skall vara så jäkla svårt.

Åh jag vet, igen igen igen. Igen sitter jag med en vecka bakom mig och utan några inlägg. Men som fina Naughtyn påpekade är jag överöst med plugg och med försök till ett socialt liv. Det är visserligen ursäkter, ursäkter som jag slängt ur mig till större delen av mitt liv vilket är en anledning till att jag ser ut som jag gör. Jag har fortfarande inte besökt gymmet och maten går halvdant om än bättre än förra veckan. Nästa vecka kommer hur som helst fler inlägg, inlägg som betyder något. Funderingar över sociala sammanhang, känslan av att inte må riktigt okej och betydelsen av ett par jeans. Det finns mycket jag vill dela med mig av, saker jag behöver få ur mig för att röra mig framåt.

Som sagt, veckan har som de senaste veckorna gått halvdant och fredag innebär vägning. Resultatet på 0,6 kilo anser jag vara acceptabelt med tanke på min dåliga ansträngning men jag kan inte längre fortsätta lova mig själv att det skall bli ändring. Att lova saker på nytt om och om igen är att urholka löftet vilket gör att det verkliga löftet sen blir utan betydelse och utan kraft. Jag måste bara göra det, utan löften och utan ursäkter.

Startvikt 14/8: 101,7 kilo
Vecka 5: 98,0 kilo

Uppdaterandet har varit fruktansvärt, jag vet. Men det hela har på något sätt känts värdelöst. Jag har slarvat med maten, inte tränat sedan jag bestämde mig för att verkligen börja anstränga mig med viktnedgången. Men kan jag verkligen säga att jag har bestämt mig om jag inte ens är villig att ta mig till gymmet 20 minuter bort? Jag vet inte. Jag har ständigt saker att göra, går i skolan 4 dagar av 5 och arbetar även en dag i veckan. Sedan var det det här med att vara social också. Uppgivenheten slutade hur som med att jag smällde i mig en liten Marabou mintchoklad på 5 minuter. Jag funderar på om det inte var värt det trots att jag bröt sockerförbudet, vilket egentligen var det som betydde mest för mig. Annars har jag lyckats hålla mig ifrån att öppna påsar med jordnötsringar, köpa smågodis och trycka i mig bakelser men jag har förbrukat all viljestyrka jag har i och med det.

Hur som helst har jag lyckats gått ner en del i vikt om än knappt.
Startvikt 14/8: 101, 7 kilo
Vecka 4: 98,6 kilo

Det innebär 3,1 kilo på en månad vilket är cirka 0,7 kilo per vecka som jag satt upp som mål. Jag inser nu att det målet borde varit högre den första månaden och att jag borde ansträngt mig mer. Men det är ingen idé att fokusera på det som varit när det är de kommande månaderna som räknas, vad jag gör av dem. Det är dags att börja planera mina matvanor bättre och ta mig till det där förbannade gymmet.

Uppdateringen har varit dålig den senaste veckan men i och med början på höstterminen har jag haft otroligt mycket att göra. Detta har gjort att maten blivit lidande den här veckan. Det har blivit mackor istället för något med protein och för det mesta går jag 8 timmar utan att äta något överhuvudtaget. Det är inte så mycket vad jag äter utan snarare när jag äter, det vill sägan sällan. Jag chansar på att fredagen lär se sur ut. Sockerförbudet går i alla fall bra, tackat nej till att smaskigheter.

Jag gjorde det inte fullt så genomtänkta valet igår och åt två mackor med ost till lunch. Jag var svinhungrig en timme senare. Trots det fanns det mat med proteiner i kylskåpet men latheten slog till. Som att det vore enklare att sätta på brödrosten än mikron. Ibland undrar jag hur det står till med intellektet i skallen. Fortfarande inte tagit tag i motionen, fram och tillbaka till universitetet är ungefär så långt jag kommit. Det vill säga 20 minuters gångväg sammanlagt om dagarna. Inte mycket att hurra för.