assless

Jag antar att detta är mitt första inlägg. Mitt första inlägg i deklarationen som tjock. Tjock tjock tjock. Det gör lite ont i hjärtat och magen när jag skriver orden. Förmodligen för att jag de senaste åren inbillat mig att det hela inte varit så farligt. Att jag inte alls såg ut att väga 106 kilo. Jag förstod såklart att jag vägde så mycket när jag såg mina studentbilder. Dubbelhakan, magen och rumpan. Framförallt rumpan. Mitt fett har en förmåga att sätta sig just där. Jag är nämligen så päronformad man kan bli med ett midjemått på cirka 93 cm men med ett rumpmått på 128. Hur som helst gör det ändå ont att skriva det (tjock), ännu ondare att säga det. Därför talar jag inte om det vilket vi alla vet knappast underlättar saken. När man själv börjar smussla med att man är tjock och ingen annan pratar om det trots att vi alla ser det. Ungefär som elefanten i rummet som ingen talar om.

Jag borde berätta min historia. Tjocka människor har alltid en historia. Min historia är en överviktig sådan, ända sedan jag var liten (det brukar vara så). Det hela toppade vid 106 kilo för två år sedan då jag tog studenten. Då fick jag nog efter att ha sett bilderna. Efter det gick jag ner till 99 kilo och stod still fram till förra midsommaren då jag kom ner till 92 kilo. För mig var det gigantiskt. Eller minimalistiskt om vi skall se på det hela med humor. Sedan dess har jag bara gått upp och vägde senast i förrgår 101.7 kg. Pratade därefter med läkaren som ville se mig väga 85 kilo innan årets slut. Och här är jag nu. Erkänner och deklarerar mig själv offentligt som tjock. Med ett eget mål att i alla fall väga 90 kilo innan årets slut.

Några close-ups kommer jag tyvärr inte att bjuda på. Det är än för tidigt att erkänna sig själv som tjock i verkligheten (det var den där elefanten igen, ja). Bilder kommer jag i alla fall att bjuda på. Mat, vilket jag är fullkomligt urusel på, både att laga och äta. Även mått och vikt. Så jag antar att det här är min början. Välkomna!