assless

Det här med sociala sammanhang. Ni förstår, jag har alltid haft gott om vänner vilket betytt gott om sociala tillställningar så som utekvällar och hemmafester. Men jag har svårt att räkna de tillfällen jag tackat nej till en utekväll, allt på grund av att jag är tjock. Rädslan för att bli utpekad eller skrattad åt. Oron innan jag går in på en uteservering med en första tanke om hur jag skall kunna pressa mig fram mellan stolarna, frågan om jag kommer ut eller in. Antal klädbyten innan en tillställning med insikten i bakhuvudet om att kläderna inte förändrar något. Avsaknaden av åtråhet från en annan människa. Tron på att någon kanske vänder ryggen till vid ett försök till ett samtal. Jag har alltid haft gott om vänner men känslan av att ständigt vara annorlunda och klumpen av osäkerhet är nedbrytande, nedlåtande och överdådig. Så jag gömmer mig bland de vänner jag redan har, placerar mig själv i ett fack och stannar hemma tillsammans med mina böcker. Jag vill bara känna mig värdig.